I år hade vi ett fullspäckat schema i Almedalen. Inte minst genom att vi på mySafety Försäkringar stod som värd för SurfaLugnt-lounge, en mötesplats för alla SurfaLugnts medlemmar och vänner. Det har varit frukostseminarier i loungen, luncher, möten och även en del deltagande i andra paneler och debatter. Och framförallt har det varit en otroligt lärorik, inspirerande men också på flera sätt omtumlande vecka.
Ämnen vi diskuterat under veckan
Vi har bland annat pratat:
- åldersgränser på nätet med Surfa Lugnt
- dödskjutningar i förorten med Fryshuset
- unga och dataspel med ComHem
- vad man får säga och inte på nätet med IJI
- Sedan har vi förstås även pratat ID-kapningar och näthat, både på vårt eget seminarium
och tillsammans med Nyheter 24
Almedalen – en plats för möten och möjligheter
Det har som sagt varit många intryck att smälta under den här veckan. Att sammanfatta allt kort är ingen enkel uppgift, men jag ska göra ett försök. Först och främst Almedalen i stort. Vissa hävdar att ”politiker-veckan” på Almedalen spelt ut sin roll. Detta då företagen, PR-konsulterna och alla andra har kommit dit och gjort politikerna sällskap. Och varför skall inte politiker träffa näringslivet? Det är vad jag tycker gör veckan värd att besöka. Det här är verkligen en smältdegel av åsikter och utfall. Det är mycket. För mycket, kanske. Men sållar man och fokuserar på det man vill få fram och lära sig är det en fantastisk vecka för inspiration, möten och möjligheter.
Allt fler engagerar sig i frågan om näthat
För ett år sedan sammanfattade jag Almedalen 2016 med ”många intressanta samtal, men få direkta resultat”. Då låg mitt fokus under veckan mer eller mindre helt på frågor kring näthat och min oro då var att många pratade mycket, men få gjorde något. I år tycker jag att det såg det bättre ut på den fronten. Inte för att vi hittat en magisk, generell lösning på näthats-problematiken, utan snarare för att jag upplever att allt fler börjat engagera sig i frågan på allvar. Och det behövs, för problemet har knappast blivit mindre.
Snällast i Almedalen
Som en del i det arbetet delade vi i år för första gången ut priset Snällast i Almedalen. Priset var en motreaktion på alla andra priser på plats. Det finns många, fler än du kan ana. Varför då ett till? Av den enkla anledning att vi saknade ett pris som inte pratade om vem som är mäktigast, har störst inflytande och är coolast på plats. Vi saknade ett pris som belönade någon eller några som inspirerar och lyfter utan att hata och hota. Någon eller några som visar respekt oavsett vad man tycker i sak. Det visade sig att fler tyckte det saknades ett sådant pris och vi fick ihop en fantastisk jury bestående av Mina Dennert från #jagärhär, Anja Frey från Fryshuset Stockholm, Christian Ploog från Nyheter 24, Amanda Redin från IJI (Institutet för Juridik och Internet) och komikern Hasse Brontén.
Hasse Brontén frågar sig kanske någon nu? Ja, för att han är en fantastiskt rolig komiker som också uppträdde på vårt öppna mingel på torsdagskvällen. På just temat ”Snällast i Almedalen”. Och för att det blev en fantastisk mix av skratt och gråt. För om Hasse ordnade med skratten på kvällen behövdes det, för det var en hel del gråt när vinnaren fick sin utmärkelse strax innan.
Vann med sin förmåga att möta alla med kärlek och respekt
Alejandro Sinisalo fick, mycket välförtjänt, priset i hård konkurrens med ett antal andra nominerade. Alejandros historia är minst sagt gripande och jag rekommenderar varmt att du läser mer om den här: https://nyheter24.se/natets-morka-sida/888406-alejandro-sinisalo-snallast-i-almedalen-mysafety
Vad tar vi med oss hem?
Vad gäller näthatsdebatten tar vi med oss att allt fler inser problemet. Att allt fler blir utsatta. Att allt fler känner att det börjar bli nog. Samtidigt som allt fler också tycks inse att det inte är så lätt som att bara skriva en ny lag. Visst behövs det lagar som bättre skyddar i vissa fall, men framförallt krävs det noll acceptans. Inga får längre sitta stilla och tysta och titta på. Vi måste alla gemensamt ta ansvar för att tonen på nätet förbättras. Hjälpa och stötta de som blir utsatta. Och tala de som utsätter andra för hat tillrätta. Vi måste våga bli arga, men samtidigt hålla oss från att hata. Vi känner oss mer hoppfulla än på länge att det här ska gå att lösa! Att nätet ska bli en så bra plats som vi alla vill.
Vad gäller ID-kapningar vet vi att problemet växer enormt. Vi vet också att polisen står allt mer handfallen inför problemen. Men också att det är långt ifrån det enda problemet rättssamhället har. Polisen går på knäna vad gäller anmälningar och möjlighet att utreda. Det här är ett större problem än bara ID-kapningar. Här måste vi också gemensamt arbeta för att fler ska känna till hur man skyddar sig själv bäst. Hur man undviker att drabbas från början. Och hur man ska agera om man ändå drabbas. Vi måste också gemensamt hjälpas åt att sätta press på polis, politiker, företag och alla som kan tänkas ha möjlighet att påverka och förbättra situationen. Såväl för de som drabbas av bedrägeribrott som ID-kapningar som av alla andra typer av brott. Här har vi en längre väg att gå idag än för ett år sedan, men insikten ökar hos allt fler, vilket är en mycket viktig start.
Viktiga frågor för oss alla.