Ett återkommande mantra från alla som har insyn i frågan om barn på nätet är att det är viktigt att prata med sina barn. Det var ett tag sedan jag skrev en sådan text, men jag känner att det behövs nu mer än någonsin.
Anledningen är kort och gott att appen Sarahah har fått stor spridning bland våra barn. En app där man anonymt kan skriva till andra. Det har rapporterats om Sarahah i media från tid till annan, bland annat av Expressen och SR. Mycket sällan i goda ordalag.
De senaste veckorna har jag fått höra ett antal oroväckande historier om hur barn har farit illa på grund av appen. Om hur barn har använt den till att hata och hota anonymt. Och det är inga barnstreck som kan bortförklaras med att det bara var ”på skoj” eller ”inte så farligt”. Jag har läst skrämmande vittnesutsagor där barn uppmanat och hetsat andra barn att ta livet av sig själva. Fullständigt oacceptabelt beteende oavsett ålder.
På Sarahahs officiella webbsida beskrivs appen som ett sätt för vänner och kollegor att kunna skriva ärliga kommentarer för att man ska utvecklas. Det som sker i appen ger troligtvis många barn ärr i själen för livet – knappast utvecklande. Det för mig vidare till nästa app som jag undrar om du har koll på – Yellow. Den nya appen beskrivs som ”tinder för tonåringar” och kan användas av alla som fyllt 13. Men vem som helst kan låtsas vara tonåring genom att skriva in ett lägre födelsedatum. Med andra ord - en perfekt plats för vuxna som vill kontakta tonåringar i sexuellt syfte.
Det är egentligen inte apparna eller tekniken i sig jag vill varna för. Den digitala utvecklingen vi har sett de senaste åren och kommer att fortsätta se är fantastisk och gör gott. Det är användandet av dem och beteendet på dem jag vill att du som förälder ska känna till.
Så tillbaka till den klassiska frågan – när pratade du med ditt barn om deras digitala vardag senast? När frågade du om de utsatts för, utsatt någon eller känner till någon som blivit utsatt för kränkningar på nätet? När pratade du senast om vikten av att hålla en god ton, att hjälpa och stötta andra samt att man har ett ansvar för allt man säger och gör på nätet – precis som i verkliga livet? Pratar du återkommande med dina barn om detta är du värd en applåd. För jag vet att det är många som glömmer. Som skjuter upp. Som förnekar eller till och med struntar i det. Anledningen är ofta att vi inte vet hur vi ska göra eller vad vi ska säga.
Jag är själv pappa till tre barn, varav den yngsta är 17 år, och här är några sätt som har fungerat bra för mig:
1. Fördöm inte – istället har jag ställt öppna och intresserade frågor om vilka tjänster de använder och varför, vad det snackas om just nu och vad de tänker om saken. Barnen, precis som vi vuxna, älskar den digitala världen och det ska de fortsätta få göra. Nätet är fantastiskt många gånger och genom att prata om fallgroparna på ett icke fördömande sätt det kan det bli ännu bättre.
2. Föregå med gott exempel – enligt Friends nätrapport har fler än hälften av våra barn sett vuxna bete sig illa mot andra på nätet. Vi vet alla att barn inte gör vad vi säger åt dem utan att de gör som vi gör. Tänk över din egen ton mot andra – inte bara på nätet utan i andra situationer. Sitter du, exempelvis, framför tv:n och säger att någon programledare är tjock eller ful? Sluta med det. Pratar du nedsättande om rektorn, fröken eller dina barns klasskompisar så att de hör? Sluta med det. Det är sådant här beteenden som skickar osunda budskap om hur det är okej att uppföra sig till våra yngre.
3. Visa hur man gör – lär dig verktygen och visa dina barn att det är okej att blocka någon, att säga nej (även om de kanske har sagt ja från början) eller att säga ifrån och varna andra när de ser något som inte är bra.
Mitt sista tips är kanske det viktigaste av alla: lär känna tecknen, även hos de som inte säger något.
Detta har jag lärt mig genom att följa Caroline Engvalls arbete. Hon är journalist och författare till böcker om barns utsatthet på nätet. Hon uppmanar oss att lära oss tolka de tysta barnens signaler på att något inte står rätt till. Slå inte bort din magkänsla och tänk att det nog hör puberteten till. Beteendeförändringar såsom oro, koncentrationssvårigheter, sömnproblem eller att vakta mobil eller dator kan vara några tecken på att ditt barn utsätts för något som inte är bra. Ibland räcker det med att fråga ”hur mår du?” och ”har du råkat ut för något på nätet?” för att få svaren du behöver.