Dags för försäkringsbranschen att modernisera sig och sluta gnälla

Det mest häpnadsväckande är förstås Stöldskyddsföreningens återkommande påstående om att ID-skyddsförsäkringar är onödiga – av den enkla anledningen att de inte skyddar mot att brottet begås. Vi frågar oss då still om stöldskyddsförsäkringen skyddar mot att cykeln stjäls? Om brandskyddsförsäkringen skyddar mot att huset brinner ner? Om hemförsäkringen skyddar mot att det läcker i rören? Med den logiken bör vi kanske också fråga oss om Stöldskyddsföreningen bör tänka över sitt eget namn innan de uttalar sig ytterligare i frågan.

Men för att inte märka ord allt för mycket. Faktum är att en bra ID-skyddsförsäkring har en chans att stoppa att brottet begås. Till större del än de allra flesta andra försäkringar. Genom vårt samarbete med teknikbolaget EyeOnID har vi bland annat möjligheten att upptäcka när känsliga personuppgifter riskerar att komma i fel händer och därigenom minska risken att någon drabbas. Genom löpande bevakningar av kreditupplysningar, adressändringar och andra aktiviteter som tyder på att någon försöker kapa en identitet kan man generellt ofta, om än långt ifrån alltid, stoppa brottet i dess linda. Och därigenom undvika att den som drabbas lider någon större skada, vare sig ekonomiskt eller psykiskt.

När vi är inne på ämnet skada kommer nästa stora punkt där försäkringsbranschen måste komma med i matchen. Det finns nämligen ett antal begränsningar i de ID-skydd som ingår i hemförsäkringarna. Med tanke på hur komplexa situationer som lätt uppstår vid en ID-kapning är det svår att förutse för en försäkringstagare vad försäkringen täcker och inte täcker. Exempel på det är att det ofta handlar om småmål, det vill säga att de ekonomiska beloppen är begränsade och att det därmed inte finns ett giltigt rättsskydd i försäkringen. Eller att självrisken helt enkelt blir så hög att det inte lönar sig att använda sig av försäkringsskyddet.

Ytterligare en viktig aspekt är att det allt oftare nekas försäkringshjälp eftersom den drabbade anses ha handskats oförsiktigt med sina personuppgifter. I princip räcker det med ett personnummer för att ID-kapa någon. Och som bekant är personnummer offentlig handling som bedragare kan komma över med rätt så enkla medel. Dessutom – hur kan vi kräva att helt vanliga människor ska förstå hur de ska handskas ansvarsfullt med sina personuppgifter när till och med myndigheter (Transportstyrelsen) uppenbarligen släpper ut alla personuppgifter de har i sina register för vem som helst att se?

Misstolka oss inte nu. Vi uppskattar verkligen att branschen börjar engagera sig i frågan om ID-kapningar och hur man skyddar sig. Vi uppskattar ännu mer att DN täcker frågan i ett par överlag bra artiklar. Men att döma ut hela produktsortimentet av ID-skyddsförsäkringar på grunden att de redan finns i hemförsäkringarna tyder på en okunskap om hur försäkringarna är uppbyggda, vad de innehåller och inte minst – hur det faktiska brottet ser ut och vad det innebär för de som drabbas. Vi lever i en ny typ av värld där nya typer av hot också kräver nya typer av lösningar. Och branschen måste inse att specialistförsäkringar inte alls är detsamma som dubbelförsäkringar. Tvärtom.